Många anser att höstdagjämningen
markerar slutet av sommaren och början på hösten men dagen som definitivt satte
punkt för en lång och härlig sommar låg även detta år några dagar tidigare i
kalendern. Det var torsdag och det var denna dag som höstens seriespel skulle
dra igång! Solen värmde upp Stockholm och det var med lite ångest som man klev
in i det mörka och murriga O’Connels för att börja ladda inför säsongens första
match.
Den Syrianska ninjan Ninos stod bakom
baren och hälsade oss välkomna och MickeLs ångest sköljdes snabbt ner med en
bjud-Minttu á la grande. Walle klockade in några minuter senare och fick genast
en rejäl wirrepinne tryckt i näven. Här har vi en bartender som vet hur
stammisarna ska hanteras. Ninjan presenterade en ny kille i baren som genast
började skojade friskt om säga upp sig när han fick höra att vi skulle vara
återkommande gäster under året. Vad denna unga och oförstörda kille inte visste
då var att han ungefär tre timmar senare skulle stå i begrepp att förverkliga
sitt skämt.
Väl nere i källaren var allting sig
likt. WirreWalle och MinttuMicke möttes av sedvanligt palaver och krispiga
otydligheter. Är det verkligen den 20:e säsongen?? Det räknades på fingrar och
diskuterades ivrigt men det visade sig att allas vår egen Anders Pythagoras
återigen haft otur när han tänkte. Tillslut kom vi nog fram till att det
faktiskt är den 20:e säsongen i Pantas historia. Eller? Frågan lämnades
halvöppen. Även den eviga frågan, hur fan kan man kasta 162 på 18 dryftades
under ivriga meningsskiljaktigheter. Stora frågor, enkla svar.
Däremot kunde vi snabbt konstatera att hösten
inte hade hittat ner i källaren ännu. Sommarvärmen hängde kvar till WirreWalles
stora förtret som dagen till ära tagit på sig sin varmaste tisha, hur skulle
det här sluta? Resten av uppvärmningen eller nerkylningen förflöt dock
smärtfritt och jag säger som Loffe i Repmånad, kamratskapskapen sitter
verkligen i väggarna!
Motståndarna från Huvudsta började
trilla in och Pantas pojkar satte som vanligt ölkranarna på prov. Men den
första riktiga utmaningen för vår nya barkille var när vi ville få till lite
musik i dartrummet. Det gick ju absolut inte för sig! Det var fotbollsmatch som
skulle visas. MinttuMicke förklarade med en andedräkt från underjorden att nu
ser du till att fimpa TVn och plugga in den här telefonen istället varpå den
smått förskräckte britten sprang upp till ninjan som genast skickade ner honom
igen med svansen mellan benen. Minttus telefon pluggades in och Pantas
spellista drogs igång, allt enligt plan!
Bartendern hade nu lagt till med ett
ymnigt svettande och påvisade tydliga tecken på kort stubin som inte alls
passade in i hans tidigare så skojfriska karaktär. Ett tag höll han till och
med på att förverkliga sina skämt om att säga upp sig men han lyckades komma
till sans och blev faktiskt tillslut en hyvens prick som vi verkligen hoppas
stannar kvar med oss framöver.
Matchdax! WirreWalle och JarreJari
öppnade starkt i en match som aldrig riktigt kom igång. Och då snackar vi om
tjattret bakom banan. Lågmält och försiktigt trevades det fram mellan
diskussionerna och vi kom nog inte riktigt fram till någonting vettigt alls.
Vips så var första dubbeln klar och alla jublade över att äntligen få gå vidare
i livet. Nu började det hända nåt. JarreJari fullkomligt krossade sin
motståndare i sin singel och WirreWalle var inte långt efter med sin mangling.
3-0, en stabil öppning från två stabila lirare.
I andra block klev den salta sjöbusen
från Saltkråkan in tillsammans med MinttuMicke och jublet var öronbedövande.
Efter många missar och några fler träffar var dubbeln snabbt överstökad med 3-0
och vi staplade upp varandra inför singelspel. Minttu slog på stort och lät
aldrig motståndaren komma in i matchen. Enkel 3-0 där. Sjöbusen ville vara
vänlig och släppte till lite, dock bara ett set och lämnade därefter över 6-0
till sista block.
Dax för Pantas gamla beprövade nyförvärv
Niclas att kliva in. Pressen var förstås enorm och det viskades i lokalen. Är
det där…kan det verkligen vara…jag trodde han hade slutat kasta…följdes av
nästan panikartade flämtanden och djupa trånanden från motståndarna. Det var
alltså sant, Niclas Den Store har återigen klivit in som stötte(s)pelare i
Panta! Knäna vek sig för de flesta, tydligen även för Niclas och hans
dubbelpartner Pythagoras som med storstilad finess och ödmjukhet lämnade över
matchen till Huvudsta utan att ens knapra på ett set.
I singlarna visade Niclas hur man slipar
en sten som ska dras genom nåt gammalt att i tre av fyra set jobba för
tie-break. Allt för att inte kvällen skulle ta slut för fort. Tyvärr ledde
detta beteende till förlust men vi tackar för uppoffringen.
Pythagoras fortsatte i sin singel visa
tecken på svaga matematiska kunskaper och pendlade mellan djupa bottennapp och
euforiska toppar. Motståndaren var måttligt imponerad över hängande pilar i
trippeln och alla outgrundliga frågor till skrivaren men trots detta var de
flesta oroliga ända in till sista dubbeln var satt. 3-2 i den matchen och
Pythagoras tackade för sig med att ställa upp en tredjegradsekvation i en
vinkelrät hörna. Detta utan större problem.
Allt som allt, en mycket trevlig
säsongsstart. Det sjöngs gamla Pink Floyd klassiker och stojades friskt, precis
som förr. Panta krossade med 7-2 och Pythagoras lackade ur för att kvällen var
över på tok för tidigt. Vi efterlyser bättre uthållighet nästa match. På’t igen
bara!
