Omgång 6 - Mongolisk Magsyra (Marcus)

Mongolia twelve points, Mongolie douze points

Ner för den galna och rent ut sagt livsfarliga trappan, sväng höger två gånger, gå rakt fram och du är snart framme vid platsen där vi för första gången hörde den fantastiska storyn ur novellsamlingen "Finnen och Mongolerna". En vacker och humoristisk berättelse om den perfekta efterfesten. Jarre Piano tar oss med på en episk resa där den kramgoa finnen korkar upp vodka med två törstiga mongoler i en svarttaxi någonstans i Stockholms förorter. Glimrande berättarkonst, spännande karaktärer och bedårande värme får oss åhörare att tappa kontrollen. Denna skrattfest blev startskottet på kvällens blöta shotkalas.

Omgång 6 gav oss den stora äran att välkomna Faster A till vår nybyggda arena. Och vilket skrytbygge!?! Nere i grottan har nämligen byggarglädjen nått oanade höjder. Byggfirman "Shoot me in the head por favor" har med stor precision vänt upp och ner på alla naturliga vinklar. En bragd som vittnar om gravt tablettmissbruk från byggherren själv. Enligt byggkonstens alla regler har man snett lyckats borra sig in i snickerivärldens finrum med hjälp av det eleganta mästerverket "den lilla hockeyklubban". Ren och skär magi i byggkretsar runt om i världen. Tror även byggfirman har stora chanser att kamma hem "den skrikande plåtfågel" på designgalan i Geneve i december. Branschtidningen Plåt&Sånt hyllar unisont den iögonfallande delikatessen "två plåtar" som numera smyckar O'Connells förövrigt trista golv. Tyvärr blev det bara en hedrande fjärdeplats för "Ursutluckan" i Snickeri-VM i Bahrain för en månad sedan. Trist.

Innan matchen kunde börja måste tydligen en viss förvirring bryta ut. Marsen fick ett litet psykbryt då banorna tydligen blivit bokade av ett annat gäng. Ilskan dämpas snabbt då Mr Rättvik ruuumblade igång i falsett och decibelmätaren blinkade rött. På middagsbordet stod en tallrik med Syriens billigaste grillskrap. Vidbrända potatisskal serverad med sjukt stark sås fick alla kostcirkelsanalytiker att göra frivolter av upphetsning. Grillskrapsmöken var enligt juryn ett strå vassare än chilivarianten som vi lär oss känna igen. Rivig och rå doftbalans med robust efterton var juryns motivering. Matcharrangören Bobbo Krull meddelade motståndarna att vi i stort sätt kommer följa matchschemat. Vi får se liksom. Björn deklarerade också FEL i panelen vilket dokumenterades på ett helt A4. Sådärja, då kör vi.

I kvällens Pantatrupp fann vi 6 stycken överjästa övermän med ökänt dåligt ölsinne. Vegas, Piano, Marsen, Rättvik, Pigman och Jagjobbarhemmamedostbågarpåmagen Carlén. Inte mycket till lag men den fulla närvaron imponerade. Enligt stdf.orch så vann vi med 8-1 och Rättvik kastade jävligt många tons. Matchens bästa dubbel var utan tvekan Fireball/Lakritsshot som helt och hållet stod för underhållningen. Vad alla undrade då lagbilden presenterades är "vem faan är mannen i mitten?" Troligtvis Sture Bergwalls elaka bror som kvickt flytt från Säters tristess. Tydligen var han advokat. Följ gärna TV3s Efterlyst några veckor så har ni snart svaret.

Betyg: 5 mongoklappar

Omgång 5 - Lazer my nipple, boy! (JohanW)

O dart, denna fantastiska sport, denna krona bland svea rikes sporter!Operation Lazerdoom inleddes i två täter:Avdelning 1: Fyllskallarna!Avdelning 2: Reken.

I syfte att kraftsamla i tid och rum, inledde Avd1 på OC (KP) för att finslipa taktik, pilar och form, emedan Reken… kort sagt; rekade fiendens terräng på djupet. Och denna terräng skall återkommas till, iform av ett utvik.

Reken inledde att med en 100 %-ig seriositet, sätta motståndarna i skräck med bländande uppvärmningsspel (just så) och surmulen mimik (betyoass mf). Framåt 18:59 fälldes litet frågande kommentarer; skulle fruktade Panta få ihop ett lag? Jodå detta behöver man inte betvivla. Ett försök av Särimner att få Reken att agera Stf lagkapten misslyckas fatalt, men ger ändå viss trovärdighet till utsagan: ”Vi skola anlända, mangrant och kompetent, till fiendens förtret & leda.” (Ordagrant citat.)

19:03 öppnas så portarna utifrån, i skenet av frustande taxikurirer & ackompanjerade av något av Wagner (Visst var det så.) landar så Panta (Fyllskallarna)! Med ens och till barmannens fromma skjuter så äntligen ölkonsumtionen i höjden.Här tarvas ett smärre utvik:Visst fanns där flottmacka! (Klassiskt!)Brooklyn Ale vill man gärna minnas, som höjdpunkten, i ett inte alls oförargligt utbud. Detaljer utöver detta är höljda i en aning dimma. Ett faktum som bara understryker det faktum att ”de församlade riddarna vid runda bordet skola ej av törst förtvivla”!Med en väloljad rutin och självklar pondus, deklameras av Särimner: Pantas första block till ockarna!Ingen i Panta var det minsta oroad, ända tills Panta CFO utbrister:-          Ja e ingen Djurgårdare!Ehhh… vi som haft olyckan att följa denne finansgigant navigera både grynnor & skär (med och utan pilar); anar snabbt oråd. Har nu JF slutligen tappat identitet såväl som trovärdighet?Som tur var åtföljs denna identitetskris med ett självklart (va?):-          Visst ja! de e ja ju!Här undrar man ju (ja faktiskt, hela ManU):Är detta en genomgående, och isåfall tämligen befogad, identitetskris, som kanske alla Djurgårdare bör känna?Vem skulle kunna ro babordsåran i detta schizofrena första block?Självklart: Billy the Nipple!  Detta smeknamns ursprung… är inte en gåta för någon lagmedlem, med ömmande bröstvårtor, i nyuppståndna Panta Gay.Då motståndarna tidigt anar att denna duo ”kan göra skada”, försöker man med allehanda medel.

Det gamla tricket, rödvinssköljning (icke att sammanblanda med tarmsköljning), gick knappast hem, då mottagaren för detta taktiska drag, var ingen annan än: Billy the Nipple. (otur, efter det är det ”inga tappade set” för Billy). Att någon bestämde sig för att ömt smeka Billys kinder, dämpade på intet sätt formen.CFO (Djurgårdare eller?) bjuder genreröst på en 19 pilars, i sin första singel för dartåret.

Som ackompanjemang avnjöts Marsmallowman, ivrigt grävande i fornstora incestuösa affärer till toner av Rolling stones (som är kungar, fyllskallar!)  Någonstans här börjar 2:a block fingra på Ebersprechern.Dags för ytterligare ett utvik, denna gång om ädlare drycker:Makers… kladdig, oljig, myyysig och ja, fullständigt underbar… som en bal på slottet faktiskt (eller snarare en simtur i kärret! (Återigen tackar vi barmannen!)Och nu tillbaka till ämnet, dart… eller… nej:Där står man i ett töcken av Makers & Brooklyn och betvivlar att livet har så mycket mer att erbjuda… så utan förvarning, bryter solen genom molnen och där uppenbarar sig så; skapelsens krona i all sin fägring.Att Lazerdoom skulle kunna erbjuda en så kurvig naturupplevelse… 10!Vem är förresten Berut Middler?

Jaha ja, kasta pil… visst (Makers e bra skit).Andra block iscensattes av Marsmallowman å reken.Efter ett oartigt 3-0, i dubbel insåg bägge Pantaiter att; generositet måste nu genomsyra singlarna. (Vi måste ju visa vilka gentlemän, vi faktiskt är! Vilka?)Ja, i första set alltså. Därefter blev det kort & högt och, ja Makers helt enkelt.   (Lazerdoom var förövrigt ett mycket trivsamt gäng, som knappast beklagade sig över Pantas sedvanliga drygheter alls.) Tack för trevligt samkväm gubbar!!!Avslutningen är Panta Merc’s (SteelTons? PSG?): Man måste tydligen ha lagtröja… men fel lags tröja… är det ok?Javafan! Med litet Makers är allt ok!

D3 0-3 (rimmar litet, men visst var det Panta Merc’s som släpade in ytterligare en dubbelpinne till braskaminen)Dennya försökte ivrigt få skriva även sin egen singel, men här blev det protest från FylleReken, som tyckte att Dennya behövde litet coachning. Javisst surru! här ska fan coachas!!! Dennyas tålamod under denna övning imponerade tom på Fylleräkan, som i denna sena timme tackade både gud coach och stjärnorna för att han fick slippa ocken mot högerdojjan. Med ett Pansarpsyke forcerar Dennya in en 3-0a. Särimner demonstrerade återigen, att ingen psykning är så god som den interna. Att coachas av Fyllekräkan är ju ingen lek!

Summasummarum:7-2 till Panta, 9-0 mätt i alkoholhalt! Stark insats!

Omgång 4 - Pavlovs hundar (MickeL)

Tjong i buljongen så var det torsdag igen. Det känns knappt som man hunnit tvätta av sig resdammet från svalbard innan det var dags för Pantas pojkar att samlas i grottan igen. Grottan, som utan vår vetskap tydligen hade passat på att anmäla sig till Kirgistans publicsuccé ”Misshandla mig tills du spyr” visade upp sig från sin sämsta sida. Förtruppen välkomnades med en hej-kom-och-hjälp-mig-kram men möttes av idel hån och en bred örfil från Vegas. Walle langade in en mullbänk och accepterade helt enkelt läget.

Uppvärmningen var igång och Walle Mullbänk visade med hela handen hur man sopar banan med en svajig motståndare. Det var ingen hejd på tripplar och dubblar, lokalen fylldes med förakt och en bra känsla uppstod. Sen hördes små tassande steg i trappan. Försiktigt närmade sig en skepnad, osäker på tillvaron tornade han upp sig i ingången och brast ut i ett ”va-i-helvete-är-det-här” när han såg the remake disaster. Ni vet alla vem jag pratar om, allas vår Belgian waffle smyger in långt ifrån obemärkt. Förtruppen uppnådde nirvana och enades om att om man blundar är ju ändå lokalen helt okej.

Match! Motståndarna hade besviket stampat sönder hålfotsinläggen på de nya avståndsmarkeringarna och Waffle klargjorde att så länge vi håller oss på nedervåningen är det okej att stå var fan man vill när pilarna kastas.

Först fram i strålkastarljusen var Waffle och Vegas som några minuter innan smuttat på lite Fireball och dragit på sig gin-deon. Motståndarna trillade baklänges av ångorna och var chanslösa. En enkel tre-nolla och det var dags för singlar.

Waffle dominerade från start och avslutade med att hälla rejält med sirap på en övergräddad våffla. Med ett snett flin satte han spiken i hundkojan med en finfin 16-pilars. Härligt!

Vegas mötte killen som missuppfattat spelformen och som istället för 501 körde en egen variant på känguruklocka. Inte helt lätt att hålla koncentrationsnivån på topp men efter tre set stod Vegas högst upp på aluminiumramen och tackade för match.

Block två representerades av Micke ”Soprano” och Mullbänk som med ett överdrivet långsamt och stundtals riktigt dåligt spel inte kom någon vart. Vegas som hade fått välja att skriva dubbeln eller en av de efterföljande singlarna visade återigen på usel känsla och valde dubbeln. Bad choice! Det började dock riktigt bra, om än långsamt med två set till Soprano och Mullbänk men sen vette fan vad som hände. Skrivar-Vegas boffade bort sig med sista slatten av GHB och kvicknade inte till förrän motståndarna, en timme senare tackade för matchen och förlusten var ett faktum.

I singeln körde Mullbänk favorit-i-repris när han på brett Borlängemål startade matchen med ”Är ni redo att rumbla?” Nya klubb-slogan måhända? Efter 5 tajta set fräste han ut snuset och gick som stolt vinnare ut ur bataljen.

Värre var det för Soprano som inte riktigt lyckades hitta sitt magiska spel från förr. Pilarna hade svårt att hitta rätt och efter bra spel från motståndaren fick Soprano bära hundhuvudet till hejarklacken som vid det här laget hade tankat på rejält. Besvikelsen var stor.

Spänningen var olidlig och det var äntligen dags för sista block. Jari som precis halkat in från kullerstenarna skulle fajtas tillsammans med BastuBjörn för vinst. Allt annat var otänkbart. Efter en enkel tre-nolla i dubbeln blev det nog fyra eller fem knogknackningar för mycket mellan Jari och Bastu för singlarna var ingen rolig historia att återge. Varjefall inte för Bastu.

Jari, stabil som den finne han är, krossade helt enkelt sin motståndare och kunde återgå till sin Fireball utan att ens behöva höja på ögonbrynet.

Bastu klagade på värmen och försökte hela matchen att kasta rakt men misslyckades fatalt de första två seten. Sen blixtrade han till och öste vatten på aggregatet, snabbt blev det 2-2 och spänningen var olidlig. Sista set blev dock en rejäl tarmsköljning där Bastu fick torka svetten ur knävecken och erkänna sig besegrad.

Inalles, en rolig match där Pantas Pojkar kunde höja nävarna i skyn efter en stabil 6-3 seger och blicka framåt mot nästa härliga torsdag.

Omgång 3 - Mangel i Märsta (MickeL)

Så var det dags. Tredje matchen för säsongen och det var Märsta som skulle stå för motståndet. Det skulle vara premiär för tre av Pantas pojkar som valt att stå över de första två matcherna men i sista sekund drog Cashman upp sitt ”avbrutet samlag” kort från bakfickan och körde den tidigaste exiten i Pantas historia. Två timmar innan matchstart är vi helt plötsligt en man kort. Räddningen stod till nyförvärvet Denny ”The Danish Doughnut” som med stål i blicken och de vita handskarna i innerfickan slängde sig på tåget mot helvetet. En resa på nästan två timmar där drömmar om seger, häftiga vinnargester och ringdans fick tiden att flyga.

Under tiden i en alternativ del av Viby satt tre Biggest Loser prospects i bastun och snackade gangsterliv i Åkersberga med hallick Johan ”Harlekin” på läktaren.  I sedvanlig anda diskuterades vad som varit och vad som är. Vi kan sammanfatta stunden med ett ord. Trivsamt!

Rätt som det var dök en av grannarna upp och ville vara med. Känd i Sollentuna som Dammerto the Bulgarian Bowler strök han längst väggarna och sörplade rödtjut och hejade på när resten av oss försökte få på oss matchdräkterna. Sen var det dags för middag. Björn ”Sweet talk” bjöd på chilli som småputtrat på spisen sen i slutet av april och det fanns inget stopp på hyllningarna till denna kulinariska höjdpunkt i livet. Det sägs ju att en bra chilli ska svida två gånger men så här ett dygn senare har det hunnit svida fler gånger än så. Sweet talk lanserade sitt nya mataffärskoncept som gick ut på att allt i affären skulle vara sorterat efter recept men blev raskt och hånfullt utskrattad av Bowlarn och Vegas som inte riktigt kunde se storheten i detta.

Men allt har sitt slut, så även denna fantastiska middag. Nästa granne, Linda ”Det räcker med en munfull” ringdes in som fyllechaffis och hör och häpna, hon var besviken över att inte hon fått vara med i bastun. Vi vet ju alla exakt hur besviken hon hade blivit om hon fått vara med.

Resan mot UpplandsMärsta påbörjades och ”Sweet talk” höll låda. Redan efter att ha rullat ut på grusvägen från huset hade vi nästan lyckats med att bli utkastade ett par gånger. Ja, ni förstår. Munfull ångrade sig gruvligt till att ha tackat ja som droskförare och den kommande halvtimmen blev den längsta i hennes liv. Inte nog med att förolämpningarna haglade från höger till vänster, det blev ju inte bättre av att ingen av fyllona verkade veta slutdestinationen på resan. Sweet talk satt med läsglasögonen från Statoil och tog sig an kartan utskriven från skrivaren där ”Low toner” ihärdigt blinkat sen den installerades samtidigt som tre andra försökte navigera med diverse applikationer i telefonerna. Lesson learned här är att besöka en vettig optiker och att alla som sitter med telefoner skriver in samma slutdestination.

Nog om detta, vi lyckades ramla in i motståndarnas näste med god marginal innan matchstart och Micke ”Vegas” vibrerade av upphetsning när han såg att 40 kvadratmeter av lokalen var dedikerade till förortens svar på Monaco. Glädjen var total.

Jari ”Jag tar det piano” sulade fram ett fuktigt matchprotokoll och skissade snabbt ner laget med vänstern och gav det till motståndarnas lagledare med dimmig blick och detta var starten på ett tre timmars långt drama.

Första block öppnade med Piano och Vegas som fick raketbränsle serverat av Hallick med orden ”det fanns ingen Fireball så jag tog deras hemkörda”. Med ledsyn och krycka blev det ändå en rätt komfortabel seger mot Märstapumorna där Vegas stod för poängen och Pianomannen drog ett stabilt gklav när det var dags för avslut.

Piano dansade sen enkelt hem sin singel men Vegas fick kämpa. Tufft motstånd i form av Märstapuma och Swet talk som i direkt anslutning till banan drog rövarhistorier tillsammans med Hallick och Bulgarian Bowler där till och med en dödsdömd skulle skruva på sig lite extra. Till slut blev det ändå vinst för Vegas som kunde pusta ut och lämna över en stabil tre-nolla till lagkamraterna.

Dags för nästa panta-duo att kavla upp ärmarna och gå in i strid. Hallick och Sweet talk visade återigen att deras starka sidor är barhäng och dåliga skämt. Swet talk hade nu dessutom fått Hickan Från Helvetet fastnålad i sin diafragma och den skulle vi få dras med resten av kvällen trots idogda försök att både skrämmas och hälla i diverse drycker i alla kroppsöppningar. Pilarna satt i tavlan lika osäkert som när en läkarstudent praktiserar att sätta droppnål i venen och det slutade med en dråplig förlust för Pantas pojkar.

Hallick drog sedan det längsta strået i sin singel där han på bryskt Borlängemål hade startat matchen med en ekande ”Är ni redo att rumbla?”. En vacker 18-pilars fick vi även beskåda och jublet visste inget slut.

Sweet Hickup hakade upp sig och lyckades inte riktigt få till spelet och Vegas som hade den stora äran att skriva skrev upp en steloperering av ryggen på översta platsen i sin önskelista till tomten.

Sista block representerades av Doughnut och Bowlarn som med ett övertygande spel enkelt klippte hem dubbeln. Nu var väl det kanske en smärre överdrift att säga att spelet var övertygande men vinst blev det trots allt.

I singlarna var det Bowlarn som visade hur en slipsten ska dras och motståndaren hann knappt bli varm i kläderna innan det tackades för match och alla blickar vändes mot mannen från de södra av de södraste närförorterna. Denny D hade försökt skaka av sig jetlaggen och öppnade starkt med ett hårsmån från tiebreak. Efter denna palaver blev det andra bullar. Det dunkades i tavlan värre än i en raggarbil på power meet i Västerås och det var stundtals en riktigt underhållande match. Sen fick då äntligen publiken sin våta dröm uppfylld med ett svintajt tiebreak och med ett klockrent njurslag drog Doughnut det längsta halsblosset och gick leende ut ur striden.

Pantas Pojkar kunde stolt skaka nävar med Märstas Monster och ramla ut mot busshållplatsen för en svajig färd mot the city of lights med vetskapen om att förstaplatsen i serien är ohotad åtminstone en vecka till.