Tjong i buljongen så var det torsdag igen. Det känns knappt som man hunnit tvätta av sig resdammet från svalbard innan det var dags för Pantas pojkar att samlas i grottan igen. Grottan, som utan vår vetskap tydligen hade passat på att anmäla sig till Kirgistans publicsuccé ”Misshandla mig tills du spyr” visade upp sig från sin sämsta sida. Förtruppen välkomnades med en hej-kom-och-hjälp-mig-kram men möttes av idel hån och en bred örfil från Vegas. Walle langade in en mullbänk och accepterade helt enkelt läget.
Uppvärmningen var igång och Walle Mullbänk
visade med hela handen hur man sopar banan med en svajig motståndare. Det var
ingen hejd på tripplar och dubblar, lokalen fylldes med förakt och en bra
känsla uppstod. Sen hördes små tassande steg i trappan. Försiktigt närmade sig
en skepnad, osäker på tillvaron tornade han upp sig i ingången och brast ut i
ett ”va-i-helvete-är-det-här” när han såg the remake disaster. Ni vet alla vem jag
pratar om, allas vår Belgian waffle smyger in långt ifrån obemärkt. Förtruppen
uppnådde nirvana och enades om att om man blundar är ju ändå lokalen helt okej.
Match! Motståndarna hade besviket stampat
sönder hålfotsinläggen på de nya avståndsmarkeringarna och Waffle klargjorde
att så länge vi håller oss på nedervåningen är det okej att stå var fan man
vill när pilarna kastas.
Först fram i strålkastarljusen var Waffle och
Vegas som några minuter innan smuttat på lite Fireball och dragit på sig
gin-deon. Motståndarna trillade baklänges av ångorna och var chanslösa. En enkel
tre-nolla och det var dags för singlar.
Waffle dominerade från start och avslutade med
att hälla rejält med sirap på en övergräddad våffla. Med ett snett flin satte
han spiken i hundkojan med en finfin 16-pilars. Härligt!
Vegas mötte killen som missuppfattat
spelformen och som istället för 501 körde en egen variant på känguruklocka.
Inte helt lätt att hålla koncentrationsnivån på topp men efter tre set stod
Vegas högst upp på aluminiumramen och tackade för match.
Block två representerades av Micke ”Soprano”
och Mullbänk som med ett överdrivet långsamt och stundtals riktigt dåligt spel
inte kom någon vart. Vegas som hade fått välja att skriva dubbeln eller en av
de efterföljande singlarna visade återigen på usel känsla och valde dubbeln.
Bad choice! Det började dock riktigt bra, om än långsamt med två set till
Soprano och Mullbänk men sen vette fan vad som hände. Skrivar-Vegas boffade
bort sig med sista slatten av GHB och kvicknade inte till förrän motståndarna,
en timme senare tackade för matchen och förlusten var ett faktum.
I singeln körde Mullbänk favorit-i-repris när
han på brett Borlängemål startade matchen med ”Är ni redo att rumbla?” Nya
klubb-slogan måhända? Efter 5 tajta set fräste han ut snuset och gick som stolt
vinnare ut ur bataljen.
Värre var det för Soprano som inte riktigt
lyckades hitta sitt magiska spel från förr. Pilarna hade svårt att hitta rätt
och efter bra spel från motståndaren fick Soprano bära hundhuvudet till
hejarklacken som vid det här laget hade tankat på rejält. Besvikelsen var stor.
Spänningen var olidlig och det var äntligen
dags för sista block. Jari som precis halkat in från kullerstenarna skulle
fajtas tillsammans med BastuBjörn för vinst. Allt annat var otänkbart. Efter en
enkel tre-nolla i dubbeln blev det nog fyra eller fem knogknackningar för
mycket mellan Jari och Bastu för singlarna var ingen rolig historia att återge.
Varjefall inte för Bastu.
Jari, stabil som den finne han är, krossade
helt enkelt sin motståndare och kunde återgå till sin Fireball utan att ens
behöva höja på ögonbrynet.
Bastu klagade på värmen och försökte hela
matchen att kasta rakt men misslyckades fatalt de första två seten. Sen
blixtrade han till och öste vatten på aggregatet, snabbt blev det 2-2 och
spänningen var olidlig. Sista set blev dock en rejäl tarmsköljning där Bastu
fick torka svetten ur knävecken och erkänna sig besegrad.
Inalles, en rolig match där Pantas Pojkar
kunde höja nävarna i skyn efter en stabil 6-3 seger och blicka framåt mot nästa
härliga torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar