Omgång 3 - Mangel i Märsta (MickeL)

Så var det dags. Tredje matchen för säsongen och det var Märsta som skulle stå för motståndet. Det skulle vara premiär för tre av Pantas pojkar som valt att stå över de första två matcherna men i sista sekund drog Cashman upp sitt ”avbrutet samlag” kort från bakfickan och körde den tidigaste exiten i Pantas historia. Två timmar innan matchstart är vi helt plötsligt en man kort. Räddningen stod till nyförvärvet Denny ”The Danish Doughnut” som med stål i blicken och de vita handskarna i innerfickan slängde sig på tåget mot helvetet. En resa på nästan två timmar där drömmar om seger, häftiga vinnargester och ringdans fick tiden att flyga.

Under tiden i en alternativ del av Viby satt tre Biggest Loser prospects i bastun och snackade gangsterliv i Åkersberga med hallick Johan ”Harlekin” på läktaren.  I sedvanlig anda diskuterades vad som varit och vad som är. Vi kan sammanfatta stunden med ett ord. Trivsamt!

Rätt som det var dök en av grannarna upp och ville vara med. Känd i Sollentuna som Dammerto the Bulgarian Bowler strök han längst väggarna och sörplade rödtjut och hejade på när resten av oss försökte få på oss matchdräkterna. Sen var det dags för middag. Björn ”Sweet talk” bjöd på chilli som småputtrat på spisen sen i slutet av april och det fanns inget stopp på hyllningarna till denna kulinariska höjdpunkt i livet. Det sägs ju att en bra chilli ska svida två gånger men så här ett dygn senare har det hunnit svida fler gånger än så. Sweet talk lanserade sitt nya mataffärskoncept som gick ut på att allt i affären skulle vara sorterat efter recept men blev raskt och hånfullt utskrattad av Bowlarn och Vegas som inte riktigt kunde se storheten i detta.

Men allt har sitt slut, så även denna fantastiska middag. Nästa granne, Linda ”Det räcker med en munfull” ringdes in som fyllechaffis och hör och häpna, hon var besviken över att inte hon fått vara med i bastun. Vi vet ju alla exakt hur besviken hon hade blivit om hon fått vara med.

Resan mot UpplandsMärsta påbörjades och ”Sweet talk” höll låda. Redan efter att ha rullat ut på grusvägen från huset hade vi nästan lyckats med att bli utkastade ett par gånger. Ja, ni förstår. Munfull ångrade sig gruvligt till att ha tackat ja som droskförare och den kommande halvtimmen blev den längsta i hennes liv. Inte nog med att förolämpningarna haglade från höger till vänster, det blev ju inte bättre av att ingen av fyllona verkade veta slutdestinationen på resan. Sweet talk satt med läsglasögonen från Statoil och tog sig an kartan utskriven från skrivaren där ”Low toner” ihärdigt blinkat sen den installerades samtidigt som tre andra försökte navigera med diverse applikationer i telefonerna. Lesson learned här är att besöka en vettig optiker och att alla som sitter med telefoner skriver in samma slutdestination.

Nog om detta, vi lyckades ramla in i motståndarnas näste med god marginal innan matchstart och Micke ”Vegas” vibrerade av upphetsning när han såg att 40 kvadratmeter av lokalen var dedikerade till förortens svar på Monaco. Glädjen var total.

Jari ”Jag tar det piano” sulade fram ett fuktigt matchprotokoll och skissade snabbt ner laget med vänstern och gav det till motståndarnas lagledare med dimmig blick och detta var starten på ett tre timmars långt drama.

Första block öppnade med Piano och Vegas som fick raketbränsle serverat av Hallick med orden ”det fanns ingen Fireball så jag tog deras hemkörda”. Med ledsyn och krycka blev det ändå en rätt komfortabel seger mot Märstapumorna där Vegas stod för poängen och Pianomannen drog ett stabilt gklav när det var dags för avslut.

Piano dansade sen enkelt hem sin singel men Vegas fick kämpa. Tufft motstånd i form av Märstapuma och Swet talk som i direkt anslutning till banan drog rövarhistorier tillsammans med Hallick och Bulgarian Bowler där till och med en dödsdömd skulle skruva på sig lite extra. Till slut blev det ändå vinst för Vegas som kunde pusta ut och lämna över en stabil tre-nolla till lagkamraterna.

Dags för nästa panta-duo att kavla upp ärmarna och gå in i strid. Hallick och Sweet talk visade återigen att deras starka sidor är barhäng och dåliga skämt. Swet talk hade nu dessutom fått Hickan Från Helvetet fastnålad i sin diafragma och den skulle vi få dras med resten av kvällen trots idogda försök att både skrämmas och hälla i diverse drycker i alla kroppsöppningar. Pilarna satt i tavlan lika osäkert som när en läkarstudent praktiserar att sätta droppnål i venen och det slutade med en dråplig förlust för Pantas pojkar.

Hallick drog sedan det längsta strået i sin singel där han på bryskt Borlängemål hade startat matchen med en ekande ”Är ni redo att rumbla?”. En vacker 18-pilars fick vi även beskåda och jublet visste inget slut.

Sweet Hickup hakade upp sig och lyckades inte riktigt få till spelet och Vegas som hade den stora äran att skriva skrev upp en steloperering av ryggen på översta platsen i sin önskelista till tomten.

Sista block representerades av Doughnut och Bowlarn som med ett övertygande spel enkelt klippte hem dubbeln. Nu var väl det kanske en smärre överdrift att säga att spelet var övertygande men vinst blev det trots allt.

I singlarna var det Bowlarn som visade hur en slipsten ska dras och motståndaren hann knappt bli varm i kläderna innan det tackades för match och alla blickar vändes mot mannen från de södra av de södraste närförorterna. Denny D hade försökt skaka av sig jetlaggen och öppnade starkt med ett hårsmån från tiebreak. Efter denna palaver blev det andra bullar. Det dunkades i tavlan värre än i en raggarbil på power meet i Västerås och det var stundtals en riktigt underhållande match. Sen fick då äntligen publiken sin våta dröm uppfylld med ett svintajt tiebreak och med ett klockrent njurslag drog Doughnut det längsta halsblosset och gick leende ut ur striden.

Pantas Pojkar kunde stolt skaka nävar med Märstas Monster och ramla ut mot busshållplatsen för en svajig färd mot the city of lights med vetskapen om att förstaplatsen i serien är ohotad åtminstone en vecka till.