Jasså ni kom hit för ett välbehövligt skratt? Några sköna anekdoter, träffsäkra nya öknamn och åtminstone en sportslig chans utröna någon form av resultat. Tyvärr inte den här gången. Torsdagskvällen på O'Connells står visserligen i fokus även här, men i den humorlösa, högtravande prosans form. Gravallvarlig och anspråksfull, så ta ett djupt andetag och läs på eller vänd om och kom tillbaks om en vecka. Då borde allt vara som vanligt igen.
-
Hon spelar i moll, osäker på nästa fras
Ser ut och vi möts som på en ljudlös signal
En fantasi, ett ögonblicks chanslöshet
Sånt som aldrig blev, här i Kåkbrinkens källarsal
Vi kan kämpa och stanna eller ge oss, ge oss av
Göra det bästa med det vi fick, och det vi stal
Ha modet att handla rätt, unna oss våra fel
Ofrånkomligt står vi kasten för våra val
-
Här nere är hemligheterna få
Man bjuder och får igen flerfalt
Du kommer inte undan med mycket
men är förlåten nästan allt
Du kan lita på att bli frågad och hörd
om det du inte mäktar med och det du gör
Närgånget uppmuntrande, omklappande
eller otåligt ylande i kör
-
Jag brukade skriva, teckna tankar, låta språket ta sin väg
Trycka ord i stängda satser för att höra vad dom sa
Men nu fumlar jag med hopp och meningslösa rader
Gamla gudar sjunger falskt, obönhörligt döva som jag
Vi är byggda för längtan, att aldrig nå fram
Vi kan glömma att vi vet det, eller låta bli
Jag låter håret växa, i affekt, på trots
Det går över, det går under, går oss förbi
-
Men vi kan krympa nästan allt med ett skratt
Spetsa drinkar, spetsa livet och historier
What the hell is water, vad vet jag om moln?
Bryta konventioner, ge oss andra perspektiv
Vi dricker hårt inatt, vinka in en bricka till
Sätt det på notan, en annan dag
Höjer oss till skyarna inatt
Vi är källarens oskrivna lag
-
Det är ok att sikta framåt, sidoblind stövla på
Ibland ett måste för att nå dit man vill
Eller se sig runt och tveka ett tag
Kanske är det något viktigt, som stör i periferin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar